min söta, trogna och älskade Gayo!
min fina älskling med hans boll som ingen annan får ta =)I fredags kom det beslutet som jag har bävat för i så många år. Att avliva det enda som håller en kärt! Han var hos vetrinären i fredags för återbesök, de hade hittat en tumör i urinblåsan. De trodde den var elakartad....tyckte det var bäst att han fick somna in. När de sa detta på telefon så brast det för mig. Var inte förberedd på just det den dagen. Hade 20min på mig att åka till Blå stjärnan. Grät redan när jag kom dig. Fick vänta i ett rum på Gayo. När han kom så var han så glad att träffa mig så han hoppa och skutta. Sen ställde han sig vid dörren och sa: kom nu mamma så åker vi hem. Det gjorde så ont i mig för jag visste att han aldrig mer skulle komma hem. Han var så glad och ville gossa med mig, han visade upp hur fin han var. Vetrinären prata med mig, men jag hörde knappt va hon sa, var så inne i min älskling.
Jag fick kanske 15min för mig själv med honom, grät hela tiden. Jag pussade, kliade och sa många gånger hur mycket jag älskar honom. Jag hoppas att han vet om det. Sen kom de, Gayo fick sätta sig på en filt och de gav han sprutan. Han la sig nästan ner med en gång, jag klappade han på huvudet och de andra två klappade han på kroppen. Det såg ut som han sov, han var så fin. Efter någon minut så kände de om hjärtat slog, de sa: nu har han kommit till hundhimmlen. Tårarna bara forsa på mig. (De gör de nu mä, när jag skriver om detta)
De båda kramade mig och gick ur rummet. Ville så gärna att han skulle komma tillbaka till mig! Jag satt på huk, la mig gämte han och pussade han på huvudet, nosen överallt. Jag pratade med honom och så hur fin och hur mycket jag älskade honom. Jag försökte gå därifrån 2gånger, men jag vände mig till han båda gångerna. Kunde inte lämna han. Han låg så fint där med sina goa öron som är så mjuka och fina. Han blev blöt på pannan för jag grät så. Det var så jobbigt men jag ville vara där. Efter 40-45min klarade jag inte mer, började må dåligt. Sa farväl en sista gång, öppnade dörren och tittade på honom, kommer aldrig glömma det. Men jag är glad att jag var med hela tiden, har haft han i 14år och jag ska inte svika min kille, han har aldrig svikit mig, han har stöttat mig så många gånger när jag har varit ledsen.
I helgen har jag varit hos kompisar för att komma ut lite, det har underlättat mycket, men så fort jag kommer hem så har jag blivit påmind om honom. Ingen som vill ut, ingen som hälsar mamma välkommen hem =( Saknar dig GAYO!!!! I går hämtade jag han i en trä urna, känns så konstigt. En hund som har varit så mjuk och fin som nu ligger i träurna... Gayo är nu på sängbordet på andra sidan, svårt att se den. Ska begrava han med hans leksaker och lite köttbullar( det är det bästa jag vet-gayo) men jag vet inte var än...svårt beslut.
ska vara hemma hela vecka
Kommentarer
Postat av: Åsa!
gumman! jag tänker på dig och vet att det måste vara hemskt jobbigt! men vi e många här för dig =) puss
Trackback
